Illusionen om den "politiska processen" i folkomröstningens Irak

Nu är professor Jan Hallenberg ute och cyklar i Irak. Liksom det sunni Irakiska islamska partiet har han groteskt fel: amendemangprocessen ger sunniaraberna inga möjligheter till efterhandsändringar i författningen.



Dags igen för lite bloggning!

Gästen hos Agenda (SVT) i söndagsupplaga, professor i statskunskap vid Försvarshögskolan Jan Hallenberg, var uppenbarligen tillfredsställd med den sk "politiska processen" i Irak. Som han uttryckte det:

... så har ju sunniterna gett sig in i den politiska processen denna gång och jag tror att det blir väldigt viktigt ... att de gör det nästa gång. Ställer de i parlamentvalet och får en betydligt bättre representation än de haft i det här tillfälliga parlamentet, då har de i varjefall större mölighet att påverka situationen. Och då möjligen kan det bli ett positivt scenario istället.

Hallenbergs optimism hellt enkelt ekade den lätttrogenhet som det (sunni) Irakiska islamska partiet visade sent på kvällen i tisdags, när det annonserade att det hade nått en kompromiss med de shiitiska och kutrdiska ledarna om möjligheten för efterhandsändringar i konstitutionen. Uttalandet fick den mest inflytanderika sunniorganisationen i Irak, the Association of Muslim Scholars, att anse det Irakiska islamska partiet blivit offer för ett "bedrägeri" och att ändringarna enbart inkluderades för att vinna passage för föfattningen i lördags omröstning - partiet hade därmed lyckat skapa den tredje splittringen bland de sunniarabiska väljarna som redan hotade med bojkott eller ett enat "nej" till författingen.

Det är så att den kompromiss som godkändes av Iraks Nationella församling i onsdags faktiskt tillåter möjligheten för ett nytt parlament, vilket skulle träda i december, att föreslå förbättringar i författningen inom de första fyra månaderna som följer parlaments bildande. Dessa förbättringar skulle då presenteras för en nationell folkomröstning. Detta förklarar varför Ayad al-Samarraie, talesman för det Irakiska islamska partiet, var nöjd med "denna nya klausur som ger sunniaraberna ett enormt incitament att delta i decembervalen till det nya parlamentet, om inte för att försöka och få tillräckligt med parlamentplatser för att ändra författningen."

Men, det som varken al-Samarraie eller Hallenberg uppmärsammar - men har däremot poängterats i The New York Times t.ex - är att först om ändringen får stöd från parlamentmajoritet kan den då föreslås inför en nationell folkomröstning. Vilket betyder att även om varje sunniarab väljare hade röstat för författningsförslaget i lördags och även om varje sunniarab väljare röstar i de decemberplanerade parlamentvalen så kommer det inte på något avgörande sätt att räcka för att ändra författningen. Det måste bli så iom att sunniaraberna endast ugör 20% utav de röstberättigade i Irak. Alltså, kommer det sunniarabiska deltagandet i processen inte att räcka för att kunna överföra viktiga resurser, inkomster och politisk makt bort från kurderna och shiiterna och till sunniaraberna. Följande är exempel på de vilseledande tilläggen i författningsutkastet:

Några av de sista ändringarna i konstitutionutkastet.
Ratificerade och accepterade av
den Irakiska interimistiska nationella församlingen
den 12 oktober 2005
(endast tre dagar före folkomröstningsdagen).

1.The National Assembly will establish a committee of its members consisting of the main groups of the society at the beginning of its work. The committee will submit a report to the national assembly within a period of four months which includes recommendations for the necessary changes that could be taken on the constitution. The committee will be resolved after the decision on its proposals.

2. The changes suggested by the committee will be decided at once to the national assembly and will be considered ratified if the absolute majority of the members of the National Assembly approves them.

3.The changes decided by the National Assembly according to the paragraph 2 shall be submitted to the people in a referendum within a period of no more than two months beginning with the approval of the changes.

4. The referendum on the changed articles will be successfull in case the majority of the voters approves them and they are not rejected by two thirds of the voters in at three or more provinces.

5. Article 122 of the constitution (about the changes on the constitution) will be suspended until the changes mentioned in this article have been decided on.

Den sk "politiska process" som president Bush såväl som det Irakiska islamska partiet och professor Hallenberg är så fästa vid är en hopplös sådan: sunniminoritetens intressen i Irak kan på intet sätt tillgodoses genom någon enkel och konventionell majoritetsstyrning, utan de behöver konsociationella politiska mekanismer som innebär framför allt en förhandsförsoning och omfattande nationell kompromiss. (Mer om detta; om mina invändingar mot författingsutkastet och varför jag tror hellre på tät konsociation än lös federation, finns med i min engelska blogg.)